Norra station eller: Är du lönsam lilla hus?

Uppdraget är slutfört. Den absolut sista spillran av Norra station – tvillingbyggnaden till Klockhuset – utplånades nu i maj. En länk har slutgiltigt kapats. Till och med stadsdelsnamnet Norra station har ersatts av Hagastaden. Ingen ska säga att inte politikerna är grundliga.

På alla hjärtans dag lät stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius förvandla själva sinnebilden för stadsdelen Norra station – Zettervalls nationalromantiska Klockhus från 1924 – till en rykande tegelhög. Om man hade vinklat linjalen några grader hade stationen gått helt fri. Det fanns utrymme invid.

Tornet revs i strid med fullmäktigebeslut och innan rivningslovet vunnit laga kraft. Det var alltså en helt vanlig dag på jobbet för Kevius.

Efter den första rivningen rasade Folkpartiet mot sin allianspartner. Att det mer berodde på att de kände sig förödmjukade över att ha blivit överkörda än av omsorg för vårt kulturarv har hela tiden varit lätt att genomskåda. Cyniskt har de båda partierna använt allmänheten – oss – som katalysator för sin äktenskapsträta.

Folkpartiets gruppledare i fullmäktige, Lotta Edholm, krävde att man som kompensation skulle utreda möjligheten att bevara Klockhusets pendang, expeditionen för inkommande gods, som till gestaltning var närmast identisk så när som på i första hand tornet. Partikollegan Björn Ljung i stadsbyggnadsnämnden (SBN) gav understöd: ”Det bör absolut bevaras för framtiden.”

Halvannan månad dålig stämning senare kom Kevius med en försoningsgåva: ”Jag vet att många blev ledsna när klocktornet revs [ja, för vanligtvis möts ju rivningarna av kulturbyggnader, skolor, centrum, hyreshus och ’tvillingbyggnader’ med glada tillrop] och vi kommer därför att bygga upp det igen för att markera Norra stationsområdets historia.” K-ETS! vill starkt understryka att det inte är en antikvariskt erkänd metod att flytta kulturbyggnader på tegelstensnivå.

Några timmar efter att Kevius krystat fram sina krokodiltårar lade hon upp en bild på sitt twitterkonto där hon tillsammans med sitt team, påfallande lik en högstadieklass, glättigt gjorde victorytecknet. Oavsett anledning uppfattades det av många som osmakligt.

Men tornet var inte en gåva till oss utan till FP som lyriska över denna åtbörd genast började revidera sina löften till medborgarna. FP värderar alltså en hög med kantstött tegel högre än en grönklassad nittioårig byggnad i bra skick.

Men vi som minns turerna kring Lindgården och Aspuddsbadet vet att det aldrig kommer att byggas något fristående klocktorn. Återuppbyggnaden har angetts till 2019, alltså två kommunalval bort. Och då säger vår erfarenhet att politiker sällan anser sig bundna av sina föregångares löften och avtal. De anser sig ju inte ens bundna av sina egna relativt nyligen avgivna löften, som den förre vice ordföranden i SBN Tomas Rudin (S) beträffande Slussen.

När Kevius intervjuades om det sista stationshuset svarade hon: ”Vi måste ta bostadsbristen på allvar. Där expeditionshuset finns ska det byggas 173 bostäder, det väger över.” I sin marknadsbubbla verkar Kevius anse att ordet ”bostäder” kan rättfärdiga det mesta. 173 bostäder motsvarar befolkningstillväxten i Stockholms län under mindre än fyra dygn! Man undrar, hur många bostäder ”vägde” egentligen Norra station? Går det att räkna fram ett kubikmeterpris på kulturarvet mätt i enheten bostäder? Bara så vi vet.

Politikerna vill bygga 140 000 lägenheter, motsvarande ca 800 ”godsstationer”, de närmaste 16 åren i vår svårt trängseldrabbade huvudstad, där människor numera dör och kvinnor får sina underliv vanställda till följd av överbefolkningen. Men det är inte ett byggmål för att det skulle vara trångt i Sverige i övrigt.

Redan idag är kulturskövlingen i Norra station närmast norm som miljökostnad för den demografiska monomanin. Det är som om vi drabbats av en självutplånande maoistisk, eller ska vi kalla det keviuistisk, kulturrevolution. I sin inbillade frälsarroll har politikerna skapat en kompromisslös polarisering mellan kulturarv och tillväxt. Krasst undrar de: ”Är du lönsam lilla hus.” Och när det folkliga missnöjet och motståndet kraftigt växer mot denna kulturskymning, som känns som en återklang från det förgångna, ropar de folkvalda rättshaveristiskt på odemokratiska force majeurartade tyska plan- och bygglagar från ett utbombat efterkrigstyskland. Hur många hus till ska behöva falla, hur många kulturmiljöer förvanskas innan politikerkollektivet ska hitta ut ur sin destruktiva åsiktskorridor?

Thomas Fång
Kulturarvet – Ej till salu!
Rädda Norra stations expeditionshus / K-ETS!

Artikeln publicerad i Stockholms Fria tidning 2014-06-10
http://www.stockholmsfria.se/artikel/114615