Organisationen
1 ) Kulturarvet – Ej till salu! (K-ETS!) är ett värdegrundsbaserat ideellt nätverk vars främsta syfte är att bl.a. genom opinionsarbete och överklaganden skydda svenska natur- och kulturmiljöer; men även andra kulturhistoriska värden. K-ETS! ska också verka för att kunskap sprids på natur- och kulturmiljöområdet i syfte att skapa en ökad förståelse och känsla för dessa värden.
2 ) Värdegrunden är oföränderlig då kulturarvet aldrig får bli föremål för tillfälliga strömmingar i tiden. Om värdegrunden inte längre upplevs som relevant ska nätverket upphöra.
3) Initiativtagare (2006), administratör och ordförande för K-ETS! är Thomas Fång. Fång förbinder sig att tills han utser en efterträdare säkerställa att verksamheten överensstämmer med värdegrunden. Samma krav och ansvar gäller för varje framtida administratör och ordförande för K-ETS!
4) Nätverket är ett forum för likasinnade enskilda och organisationer och kan utgöra en plattform för kamp- och opinionsarbete. Inom nätverket finns det möjlighet att bilda aktions- och arbetsgrupper under informella och föreningsdemokratiska former. Allt naturligtvis underställt värdegrunden.
5) För att ansluta till K-ETS! som enskild eller organisation krävs inte att man sympatiserar med värdegrunden på alla punkter men man ska i huvudsak finna målsättningarna goda och man får inte i gruppens forum och liknande gå i direkt opposition med värdegrunden eller utanför nätverket driva kampanj mot den och organisationen.
6) Medlem räknas den som ansluter sig till K-ETS!:s hemsida, facebookgrupp eller ber om att bli upptagen på särskild medlemslista om man t.ex. saknar internetuppkoppling.
7) Administratör och ordförande är skyldig att utesluta den medlem eller organisation som grovt eller upprepade gånger bryter mot värdegrunden.
Värdegrundens fundament:
8) K-ETS! står på två ben. Ett natur och kulturhistoriskt och ett stadsplaneringsmässigt. De båda benen samverkar genom en gemensam ideologisk grund.
Övergripande värdegrund:
9:1) K-ETS! värnar natur- och kulturvärden lika mycket oavsett om det gäller stad, förort eller landsbygd.
9:2) Arkitektur och stadsplanering är i första hand genom sin exponering ett allmänt intresse. Äganderätten ska således vara underordnad allmänhetens intresse av ett väl bevarat kulturarv och en god byggnadskultur på det sätt som framgår av K-ETS! värdegrund.
Det natur- och kulturhistoriska benet:
10:1) En byggnads främsta värde efter det helt fundamentala att ge skydd är att vara bärare av våra privata och kollektiva minnen och därefter att vara tilltalande för ögat.
10:2) Kulturarvet ska alltid bevaras i ett så genuint och oförvanskat skick som möjligt. Varje byggnad ska betraktas som ett upphovsrättsligt verk.
10:3) Den arkitektoniska grammatiken i varje bebyggt område hålls så ursprungligt och enhetligt som möjligt. Om förtätning ändå sker skall aktuella byggnader uppföras som pastischer i stil identiska med befintliga byggnader på platsen. Harmoni är ledordet.
10:4) I helt nyexploaterade områden på behörigt avstånd från befintlig bebyggelse är alla typer av stil- och formblandningar möjliga.
10:5) Ombyggnationer och tillbyggnationer undviks. Förstahandsalternativet är alltid att på bostadsmarknaden leta efter de specifika boendeförhållanden man önskar.
Det stadsplaneringsmässiga benet:
11:1) Den goda staden är en enligt K-ETS! blandad och till för alla. Det innebär t.ex. reglerade hyror, balans på bostadsmarknaden och undvikande av strukturell trängsel då de ekonomiska styrmedel som i regel krävs för att kortsiktigt möta detta problem leder till segregation.
11:2) Vid oönskade byggplaner ska man som bevarare inte osolidariskt skjuta över problemet på andra genom att ställa kravet: ”Bygg inte här där jag har mina intressen, bygg där dom andra har sina intressen istället.” Om det inte finns något helt oproblematiskt alternativ och som inte drabbar medmänniskor ska man bara säga: ”Bygg inte här, därför att...”
11:3) K-ETS! är normalt emot förtätning av hänsyn till kulturhistoriska, boendekvalitativa, emotionella och estetisk skäl men också då det i storstadsregionerna skapar en strukturell trängsel som på vissa områden praktiskt taget inte går att åtgärda (som tunnelbanesituationen i Stockholms innerstad).
11:4) Som alternativ till förtätning av trängseldrabbade storstadsregioner förespråkar K-ETS! grundande och stimulans av nya större orter med egen gravitation. Då de ska avlasta får de inte ligga för när men heller inte för långt ifrån den stad/region där trycket ska lätta.
11:5) K-ETS! anser att talerätten måste stärkas. Alla organisationer och gärna även enskilda måste ha rätt att överklaga alla detaljplaner, bygg- och rivningslov. Idag är rättssäkerheten satt ur spel på grund av en extremt restriktiv lagstiftning på området. Är något olagligt måste det kunna prövas oavsett vem som kräver det. Detta synsätt stöds även av Århuskonventionen.
11:6) K-ETS! är generellt nästan alltid emot rivningar. Förutom av skäl som framgår ovan så är det även ofta mycket destruktivt ur resurs och klimatsynpunkt.
11:7) På i synnerhet överhettade bostadsmarknader utvecklas ofta en kultur där man vill vinstoptimera sin bostad inför bl.a. en försäljning och nästa steg i bostadskarriären. Det kan handla om styckningar, tillbyggnationer, ombyggnationer, rivningar, ändringar av planlösningar o.s.v. Det gynnar inte goda och trivsamma boendemiljöer och därför krävs en ytterst restriktiv politik på dessa områden. Om man inte är nöjd med sitt boende ska man byta eller bygga nytt på lämplig plats.
11:8) K-ETS! är emot tillbyggnationer av balkonger av skäl som framgår av värdegrunden.
11:9) K-ETS! kräver att strandsskyddet stärks i lagstiftningen.
11:10) K-ETS! är emot ROT-bidraget då det vållar kulturarvet stor skada och leder till många onödiga åtgärder och negativ ekologisk påverkan. K-ETS! är däremot för ett UR-bidrag där U står för Underhåll och R för restaurering. Bidraget ska gälla exteriör men även i vissa fall interiör för byggnader med åtminstone ett visst kulturhistoriskt värde.
11:11) När två ägarintressen ska vägas mot varandra och den ena parten är plan-, bygg- eller rivningslovssökande och den andra klagande så ska den senares partens intressen ha företräde.
11:12) Det har på senare år från politiker och kommuntjänstemän aktivt spridits en stadsplaneringsmässig vanföreställning om att omgivningen kan utgöra smörgåsbord för den egna fastigheten. D.v.s. att man skulle ha rätt till olika arkitektoniska element på den egna fastigheten bara för att det förekommer någon annanstans i näromgivningen eller till och med endast på ett eller flera liknande hus någon helt annanstans. Enligt lagen är det den enskilda byggnadens specifika egenskaper som ska värnas, dessutom oavsett kulturhistoriskt värde. I sin mest extrema form används denna typ av argument för att legitimera rivningar. Man hävdar då att det skulle räcka med att man identifierat en liknande byggnad - en representant - någon annanstans. Denna nyuppfunna juridiskt kreativa och kulturhistoriskt destruktiva vanföreställning inom politiken, tjänstemannakårer och domstolsväsendet måste omedelbart få ett slut.
Recent comments