Hågelbyleken eller hur man förskingrar en kulturskatt

Ett nytt tillfälle för allmänheten att yttra sig om den planerade upplevelseparken och Hågelby gårds framtid i Botkyrka har precis löpt ut. Kulturarvet – Ej till salu! gör i sin skrivelse en kritisk sammanfattning av ärendet och avslöjar att kommunen använder ett spamfilter som gör att en del e-postade yttranden och andra meddelanden aldrig når fram.

Hågelbyparken har två gånger utnämnts till Årets folkpark. Det är mer än någon annan. Endast 15 minuters färd från Stockholm, invid Aspens glittrande spegel och inbäddad i den ljuvaste och mest pastorala svenska natur- och jordbruksbygd ligger denna anrika ”retreat” för naturtörstande storstadsmänniskor. Lars Magnus Ericsson valde själv ut platsen för det blivande säteriet med parkanläggning och deltog i utformningen av de klassicistiska byggnaderna. Här råder en tidsatmosfär i vilken man kan lätt kan förnimma historiens viskningar. Detta är så långt från Gröna Lunds kitschiga tivolimiljö man kan komma. Detta är den svenska landsbygden när den är som bäst och alltså bara runt hörnet till Stockholm. Det är unikt. Och därför har platsen tidigare i princip varit oantastlig i översiktsplanen.

Kulturarvet är något som måste förvaltas långsiktigt. Bara för att vi idag råkar ha en obeskrivligt klåfingrig politikergeneration har de inte rätt att förverka ett kapital som detta för framtida generationer. Om Botkyrka kommun inte anser sig ha råd att fortsätta bevara denna bygdens kronjuvel som den är därför att den anses behöva ge plats åt ett antal säsongsarbeten är kanske inte kommunen tillräckligt stor för att stå på egna ben?

Familjen Lindgren, tidigare ägare av Gröna Lund, vill skapa Nordeuropas i sitt slag största turistattraktion med en miljon besökare om året. Det motsvarar drygt 18 fullsatta Friendsarenor (!), men med den skillnaden att här kommer många besökare stanna i flera dagar! Bland begivenheterna ser vi vattenland, sagopark och en s.k. söderkåksstad (då Söders genuina höjder tydligen inte förslår). Som synes avser man jobba vidare med det man är bäst på – d.v.s. att skapa lättunderhållning och kitsch. Och det kan de väl hålla på med, men inte här! Vidare stugby, camping orangeri o.s.v., verksamheter som kommer att generera en fruktansvärd massa trafik. Stora ytor kommer tas i anspråk för vägar, parkeringar och lastzoner. Det kommer också att bidra till upplevelsen. Det ursprungliga och äkta som idag helt präglar platsen reduceras till parenteser.

En stor del av den natur som avses bebyggas är odlingsmark. Det finns något mycket moraliskt betänkligt i att i en värld där ca en miljard människor svälter bygga sagopark på åkrarna!

Strandskyddet är ett komplement till allemansrätten och ska inte ses som något som vanemässigt kan hävas. Därför har nu Regeringen gett kommunen bakläxa på den punkten. Vi anser att det beslutet bara ger en antydan om hur i rättssak fel detta ärende ligger. Ytterligare aspekter som vi menar juridiskt har förbigåtts är att hela området enligt MB 3 kap. ska betraktas som riksintresse i avseende på dess jordbruksmark, herrgårdslandskap och arkeologiska lämningar. Värden som till stor del nu helt sonika avses schaktas bort.

Att baxa igenom projektet genom små portionsförpackade detaljplaner för att undvika genomlysning av ärendets hela komplexitet och för att dess monstruösa skala inte ska framstå lika påtagligt är inte heller acceptabelt ur rättssynpunkt.

Enligt exploateringsavtalet från 2012 ska familjen Lindgren först få arrendera marken med 75 procents rabatt i tre år. Sedan har de option på att köpa den för 75 kr/m² för användningsområdet stugby/camping. Det innebär i det här attraktiva läget ett pris under halva marknadsvärdet! Och vad händer om detta högriskprojekt (även enligt lindgrenarnas definition) kraschar efter några år? Då skulle de kunna börja verka för bostäder istället? Och lyckas de även med det ökar plötsligt värdet på marken med 20 gånger pengarna! Om detta otillbörliga gynnande, detta ”bortskänkande” av botkyrkabornas mark genomförs avser vi anmäla kommunen. Jämför med ett flertal kommuners bortslumpande av skolor och vårdinrättningar till olika privata intressenter och som i vissa fall, såsom i Stockholm, lätt till totalstopp för fortsatta utförsäljningar.

Vi riktar även allvarlig kritik mot ärendets processuella brister och kräver att ny tid för yttrande i aktuellt samråd kungörs. Anledningen är att vi funnit att kommunens samtliga e-postadresser – inklusive den som samrådsyttranden ska skickas till – är kopplade till ett spamfilter som inte släpper igenom en del helt legitima meddelanden och inlagor. Felmeddelanden kan nå avsändarna först efter ett dygn. Och informationen i autosvaren kan av många uppfattas som it-tekniskt ogenomträngligt fikonspråk. Problemet kan ha pågått i flera år. Vi påstår att detta kan vara en rättskandal av format och kommer att JO-anmäla kommunen!

I vårt förra yttrande den 2013-05-20 bad vi om att fortlöpande bli direkt underrättade i ärendet. Det innefattar givetvis även nya samråd. Så har inte skett. På tips blev vi upplysta om utställningen dagen innan yttrandet skulle vara kommunen tillhanda! I ett så här omfattande ärende anser vi att det är en självklarhet att det ska upprättas utskickslistor för alla synpunktslämnare som redan sedan tidigare är involverade i planprocessen.

Personer som hann se utställningen vittnar dock om stora brister i materialet. Utelämnade uppgifter och rena manipulationer. Vi hänvisar till Carl-Henrik Ramsays senaste inlaga för ytterligare information. Lär av ärendet Slussen där kommunen agerat på exakt samma sätt och nu fått påbackning av Mark- och miljööverdomstolen.

Den 7 november 2013 var en dag då lindgrenarnas ombud, Staffan Holm, uppenbarligen kände en särskild litterär ysterhet. I ett e-brev till kommunens projektchef författade han sålunda: ” …jag har numera mandat att använda en välslipad yxa att hugga av all livsuppehållande verksamhet av patienten vid minsta ytterligare komplikation utan föregående ytterligare konsultation.” Att brevet avslöjande en inte obetydlig litterär talang framgick klart då delar av kommunledningen omedelbart utrustades med överfallslarm. Men uppriktigt sagt, har verkligen politikerna mandat att i medborgarnas ställe idka affärer med personer och företag som använder en närmast maffialiknande terminologi för att uppnå sina näringsmässiga syften?

Sammanfattningsvis har vi här en plats som är mycket omtyckt precis som den är och dessutom välbesökt. Familjen Lindgren uppskattar inte det äkta och tidlösa utan vill därför totalexploatera denna kulturskatt, detta levande ”friluftsmuseum” och göra det till ett lättunderhållningsspektakel. Vi talar alltså om två helt oförenliga uttryck och intressen. Men då det inte står skrivet i stjärnorna att familjen Lindgren ska få ta ifrån oss vårt älskade Hågelby och var och en ska få bli lycklig på sin fason kräver vi nu att lindgrenarna och kommunpolitikerna letar upp en annan plats för sitt högriskprojekt. Förslagsvis ett gammalt industriområde eller liknande där man kan tillföra istället för att tära. På så sätt skulle alla bli nöjda och glada och kommunen skulle dessutom få två särpräglade turistattraktioner istället för en genomusel kompromiss.

Thomas Fång
Kulturarvet – Ej till salu!
Finns på FB

Den 14 februari 2014 publicerades en något kortad version av artikeln i tidningen Södra sidan (Direktpress).
http://direktpress.se/sodra_sidan/Asikt--debatt/Hagelbyleken--hur-man-fo...