Ett brandtal för Petersvik!

Från Smygehuk till Treriksröset, i små byggnadsvårdsföreningar och byalag upp till Riksantikvarieämbetets tjänstemän, parlamentariker och folk i gemen talas det om det. Vi vågar påstå att det åtminstone utanför huvudstaden inte finns någon natur- och kulturmiljöfråga som idag så engagerar i hela landet som Petersvik i Sundsvall.

Och frågan vi alla ställer oss är just: Vad är det frågan om?

Ett högt skyddsvärt naturskönt kultur- och naturområde invid ett av Sundsvallsfjärdens sista jungfruliga avsnitt och med en enastående rik kulturbebyggelse i byggnadsminnesklass från artonhundratalet och en bit in på nästa sekel påstår stadens politiker står i vägen för framtiden. Och med solstickan (ja, faktiskt), dynamit och schaktningseskader avses hela detta kulturhistoriska smultronställe ge plats åt - en uppställningsplats för containrar! Man undrar, var ingen där från början och rekognoserade? Platsen är ju bevisligen redan upptagen. Och inte av vad som helst. Det är miljöer som denna som både kort- och långsiktigt tillhör stadens främsta kapital. Sveriges största näring är turismen. Ingen, garanterat ingen kommer att resa till Sundsvall för att beskåda och uppleva en ”Logistikpark”, som då alltså inte ska misstas för en plats med skuggande träd dit man medför picknickkorg och sin älskade.

Men det är minst lika viktigt som politiker att också måna om trivseln för de egna invånarna. För annars flyttar dom helt enkelt. Sundsvall har nämligen inte monopol på att vara stad i Sverige. Dessutom är vi alla – politiker ej undantagna – skyldiga att enligt byggnadsminneslagen gemensamt vårda och skydda kulturarvet.

Som hemmahörande på landets sydligare latituder undrar man ju om detta ärende möjligen är uttryck för en norrländsk parlamentarisk machokultur? Här viker man inte ner sig i första taget trots att det folkliga motståndet mot containerhamnen förefaller närmat totalt. Här sätter man en ära i halsstarrighet. Och detta trots att t.o.m. det statliga Jernhusen som driver kombiterminalen i centrala Sundsvall har tillkännagivit att man inte är intresserade av att flytta sin verksamhet. Och när det dessutom planeras för en liknande terminal blott två mil norrut i Söråker och över en miljard i dagsläget saknas i Tunadal/Petersvik är det kanske inte konstigt att man börjar söka alternativa förklaringar till varför SCA redan idag tillåts börja plocka med tändstickorna, den etikprisade skogsjätten som alltså önskar ett järnvägsspår rakt genom den antika idyllen och som eventuellt är den enda åtgärd som realiseras!

Vi har korresponderat med valda delar av stadens folkförsamling. För att inte ytterligare förvärra den prestige som redan idag svårt anfäktar fullmäktigeledamöter ska vi inte nämna några namn. Men de enda svar vi får är 1) att bedömningen är att containerplatsen bäst gynnar Sundsvalls långsiktiga utveckling 2) att beslutet är taget i laga demokratisk ordning.

Rörande långsiktigheten; om hundra år skulle sannolikt inte terminalen finnas längre. Redan idag flyttas ju industriområden allt längre bort från stadskärnor och bostadsområden. Men med stor sannolikhet skulle däremot gamla Petersvik fortfarande finnas kvar och skänka glans åt staden.

Och beträffande den representativa demokratin så är nog den både bra och praktisk – i de allra flesta fall. Men när det folkliga missnöjet börjar anta stormstyrka kan det vara en god idé att också lyssna och ta intryck mellan två val och kanske till och med börja tänka direkt demokrati, d.v.s. folkomröstning. Det är något oroväckande med en situation där 81 personer ser sig moraliskt och intellektuellt överlägsna en, som mycket talar för, förkrossande majoritet av befolkningen i övrigt.

Utplånandet av gamla Petersvik innebär sannolikt ett större ingrepp för Sundsvall än vad den planerade utbyggnaden av Asplunds huvudbibliotek och kallbadhuset i Riddarfjärden hade inneburit för Stockholm. Men i båda de senare fallen, där det sista dessutom var reversibelt, böjde sig politikerna (≈) ödmjukt för opinionstrycket. Det att lyssna på medborgarna när seriösa synpunkter framförs är sann demokrati. Och det är det politikerna förväntas göra under mandatperioderna. I annat fall har vi i princip bara demokrati en dag vart fjärde år. Containerterminalen har f.ö. aldrig varit en valfråga. Allmänheten ska i fallet Petersvik betraktas som en whistleblower när det hela fullständigt håller på att gå över styr.

Här följer ett antal anständighetskrav beträffande Petersvik: 1) Ingrepp i Petersvik förbjuds innan terminalfrågan förutsättningslöst har utretts i botten, vilket innebär fortsatta studier rörande nödvändighet, alternativ lokalisering och finansiering. En ofullständig redovisning som idag är inte acceptabel. 2) Om man mot all förmodan skulle komma till den slutsatsen att terminalen ändå är oundviklig på just denna plats ska varenda kulturhistoriskt värdefull byggnad enligt antikvariskt fullgoda metoder flyttas till nya adresser. För till skillnad från SCA:s skogar är inte en magnifik äldre bebyggelse av det här slaget en outtömlig förnybar resurs, däremot förhållandevis portabel.

Det dras ofta paralleller till Hagalund. Det var för nu drygt 40 år sedan. Men fortfarande är detta Solnas trauma och sår. Och de beslutsfattare som trodde att tiden skulle läka och folk glömma hade fel. Alltjämt står Hagalund som symbolen för maktfullkomlighet och själlös teknokrati. Kort sagt ett mindre mänskligt samhälle. Vi hoppas nu bara att inte de 81 ska göra Petersvik till Sundsvalls trauma. Det brinner snart i knutarna. SCA står redan där med tändstickan i ena handen och plånet i den andra!

Petersvik är en nationell angelägenhet. Därför vill vi nu uppmana Riksantikvarieämbetet att skyndsamt ingripa. Och till sundsvallsborna vill vi säga: kräv er rätt att bestämma över er egen stad. Förra gången den brann var det av våda. Men denna gång anläggs branden av era egna politiker!

Thomas Fång
Kulturarvet – Ej till salu!

Foton: Jens Hultén (Villa Kaptensudden t.v.); Hans Wessberg (Villa Solbacken t.h.)

Artikeln publicerad i Dagbladet 2013-03-15 och på Newsmill.
http://www.dagbladet.se/opinion/insandare/ett-brandtal-till-stod-for-pet...