Den olagliga balkongbyggnadstrenden hotar vårt kulturarv

Åsögatan 90 i Stockholm - Foto: Thomas Fång

Den 24 april [2012] kunde vi i Mitt i Södermalm läsa att Lennart Sandborg nu äntligen fått tillbaka sitt hett efterlängtade bygglov för balkonger mot Bastugatan.

Mark- och miljödomstolen (MMD) och Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) kom till i samband med nya Plan- och bygglagen (PBL) 2011. Man hade att följa den i 25 år gällande rättspraxisen men började omedelbart agera för att skapa en helt ny.

Enligt prejudikaten RÅ 1996 ref. 77 framgår det att gränsen för vad som kan anses förenligt med PBL rörande fasadförändringar går vid inglasningar av inte alltför framträdande balkonger på relativt nybyggda hus. Att då kasta upp dessa billiga och totalt omgestaltande balkongbyggsatser med tillhörande ofta skyltfönsterstora glasdörrar på kanske hundraåriga hus faller naturligtvis juridiskt på sin egen orimlighet.

I domskälet rörande Bastugatan 19 anger MMD att fastigheten, trots att den kan ses från såväl Riddarfjärden som Kungsholmen, inte är tillräckligt framträdande i stadsbilden, vidare att huset inte är nog unikt samt att det förekommer balkonger i närheten.

1) Hur väl huset är synligt har mycket begränsad betydelse enligt PBL (se t.ex. RÅ 1997 ref. 77).

2) Om huset är unikt saknar helt betydelse. Enligt förarbetet till PBL ska det enskilda husets specifika egenskaper värnas oavsett kulturhistoriskt värde.

3) Omgivande hus ska naturligtvis inte ses som ett smörgåsbord att kunna plocka attribut från till det egna huset, se punkt 2.

Och dessutom - kammarrätten och regeringsrätten hade tidigare slagit fast att länsstyrelsens inhibitionsbeslut (här byggstopp) fortsatt skulle gälla. För att då ändra länsstyrelsens beslut i det underliggande bygglovsärendet krävdes att nya avgörande omständigheter kunde åberopas, men så skedde inte.

Om ärendet skulle ges prejudicerade verkan i strid med lagen är kanske minst tre fjärdedelar av Stockholms innerstad – denna juvel i allas vårt och kommande generationers gemensamma kulturarv – hotad av en irreversibel förvansknings- och förkitschningsvåg. Eller har Sandborg gräddfil?

Ingen annanstans i Europa behandlar man sitt arv lika föraktfullt som i Sverige – landet extrem. Stockholms innerstad – stenstaden – kan snart med fog döpas om till glasstaden istället.

Och alla de upprivande konflikter vi kan se i de hus där balkongfrågan väcks kommer inte bli mindre med kravet på konsekvent uppsatta balkonger; vad nu detta villkor juridiskt är värt när man sägs få fem år på sig att komplettera och lägenheter då hunnit byta ägare ett antal gånger och då lovet dessutom oftast har sökts av byggföretaget?

Vi kräver en haverikommission beträffande de nyinstiftade MMD & MÖD:s chockerande kunskapsbrister och tendensiösa domar och en förklaring från regeringen som utnämnt domstolarnas chefsjurister.

Thomas Fång
Kulturarvet - Ej till salu!
ideellt ombud för ett stort antal klagande i olika balkongärenden

Artikeln publicerad 2012-05-29 i Mitt i Södermalm.
http://arkiv.mitti.se:4711/2012/22/sodermalm/MIIS-20120529-A-002-A.pdf